fuckedupspiderman.blogg.se

Ingenting att skriva om

Kategori: Allmänt

Behöver tips om vad jag skulle kunna skriva om, har 0 ideer atm 

Känslor

Kategori: Allmänt

Jag skulle egentligen skriva mitt nästa inlägg om kvinnor i dagens samhälle. Men jag har något annat som är mer aktuellt för mig just nu. Vilket är kärlek, eller allmänt känslor. 
Jag är en person med ganska starka känslor. Varesig det gäller kärlek eller om det gäller ilska. Jag får grovt starka känslor. Gillar jag någon, gillar jag honom mycket. Är jag sur på någon är jag jätte sur på hen. Och samma sak med ångest över grejer. Jag får sjukt mycket ångest över saker som kanske inte är så viktigt. Som jag sa, jag blir jätte kär. Men sen efter denna period efter att jag har haft en stor kärlek så faller allt och jag har knappt nå känslor kvar. Det är dock lätt för de att komma tillbaka, om jag åker till ett ställa som kanske är ett minnesvärd för vårat förhållande osv så kan det bli så att jag får en crush eller nått sånt. Men men, man kontrollerar inte känslor. 
 
Kan folk inte bara fatta att man inte kan fucka med folks känslor? Kan folk inte fatta att man inte säger att man är kär i nån osv och sen ba nope? 
Blir lack helt seriöst. Varför kan inte folk bara respektera folks känslor? 
Säger jag att jag gillar dig behöver du inte gå och säga det till alla dina kompisar så de kan reta mig för det. Det är omoget och fuckar upp. 
Säger jag att jag gillar dig och du gillar mig tillbaka säg det då, håll det inte hemligt. Är vi på g eller tillsammas, håll det inte hemligt för dina kompisar. Om du säger att jag betyder så mycket för dig, kan du inte bara bevisa det? 
Gillar jag dig får mina kompisar reda på vem du är tidigt, jag pratar om dig hela tiden. Gå inte och säg att jag betyder allt och sen gå och snacka med 10 000 andra brudar. Det är bara fuckat. Gå inte och snacka sönder med mina kompisar som du snackar med mig. Jag låter nu som den mest avundsjuka tjejen någonsin men asså i don't give a fuck. Tycker du att du och jag har problem osv med vad du och jag har, säg det till mig så vi kan lösa det. Gå inte till mina närmaste kompisar och säg att det inte får berätta det du säger. De är mina närmaste fucking vänner, de kommer berätta ändå. Sen när jag får reda på det är det klart som fan att jag tar upp det med dig. 
Säg inte att du gillar mig och dagen efter klänger du på någon annan. Det kallas fittigt. Jag kanske gillar dig även fast jag har sagt att jag inte gör det. 
 
Alltid så klagar jag på allt och alla, men det är vad denhär bloggen är till för. Att jag ska kunna klaga och få ut min frustration istället för att gå på någon irl. Även fast jag illar att vara dryg mot folk på typ kik osv så är det ganska omoget, men aa det flesta omogna sakerna är ganska roliga. Den här bloggen t.ex är ganska omogen men asså i do what the fuck i want. 
 
Stör du dig på att jag klagar på allt eller att du kanske inte håller med på något så kan du dra. Jag skiter i om du tycker att jag överdriver, eller om du tycker det är störande. Vill du säga det till mig säg det på ett trevligt sätt och va inte en bitch okej?? 
 
Jag vet inte om jag har missat något som jag vill sak vara med men whatever, det får vara så då. Puss å kram
 

Stress suger

Kategori: Allmänt

Stress... 
Stress är fucking jävla jobbigt. Men jag känner att det inte är något som lärare och föräldrar förstår. De ger en bara mer och mer sysslor och mer och mer läxor. Varför fattar de inte? Jag är 100% säker på att vuxna också upplever stress. 
Stress blandat med ungsomars allmäna psykiska mående fungerar inte. Vi blir deprimerade, vi får ångest, panikattack på panikattack. Men ändå fattar inte föräldrar att vi inte är gjorda av diamant. Vi är inte hur tåliga som helst. 
Vi kan inte höra att vi inte gör någon nytta hemma hur många gånger som helst. Vi kanske gör grejer som ni inte märker, vi gör så mycket vi kan. Och när ni märker att vi gör något, säg inte "men du glömde att diska" eller "då kunde du väll också damsuga när du höll på" det gör så att vi tror att ni inte uppskattar våran hjälp. Vafan är ni tröga eller? Kan ni inte bara uppskatta att vi iallafall har gjort något? Även fast det kanske bara är att vi har vart ute med hunden eller att vi har burit in våra kläder i vårat rum.
 
Vi är lata, ja. Men det är för att vi är tonåringar, herregud. Jag är ganska säker på att ni föräldrar inte var värsta guld barnet när ni va små. Era föräldrar va säkert likadana mot er som ni är mot oss. Men då vet ni hur jobbigt det är med tjatande föräldrar. Jag är säker på att ni föräldrar också har känt er deprimerade som tonåringar. Det kanske inte var en sån grov depression men jag är ganska säger på att ni har mått dåligt över grejer. 
 
Snälla föräldrar, lärare och allmänt vuxna, sätt inte så mycket press på oss så kommer vi att må lite bättre:)